Minun holaritarina

Rundan började katastrofalt slagmässigt med diverse typer av vrickade slag hål B, DB,B,DB. Sedan fick jag bita samman och började så smått få rätt på spelet men jag låg 4 efter när jag klev av hål 5 och låg 2 under i matchen mot sambon. Lyckas dåligt från tee men räddar upp de mesta fram till Hål 7. Sen vänder det och jag hittar slagen. Går av 9 med 15p men lika i matchen så det är bara att gå för vinst. Spelar stabilt 10 och 11. Utslaget på hål 12 är inne i skogen man spelar uppför ganska mycket. Hålet är inte mer än ca 125 till pinnen men som sagt uppför. Det blåser på ganska kraftigt men det är svårt att avgöra om det ska påverka inne i skogen. Vinden i ryggen men trots allt så väljer jag att slå en lugn j9. Slaget känns perfekt, som att slå i smör och jag är relativt trygg med par och hoppas på birdieläge. Louise slår också upp en boll men får en riktigt lång putt. Väl i höjd med green så är inte bollen där. Jag blir lite lätt irriterad då jag tänkte att oturen kom igen. jag kunde inte fatta att de slaget som var perfekt inte skulle ligga Max 2m från pinnen. Innan jag hinner börja härja med att hitta en klubba och börja leta så rusar Louise fram till flaggan och vrålar HOLE IN ONE. Då blir jag faktiskt lite tårögd för det hade varit en tuff runda. Helt magisk känsla och jag red på den vågen in. Spelade sista 9 på 22p och vann matchen. Louise dräpte sin 25m birdie, en helt otrolig putt och helt fantastiskt gjort inte minst med tanke på att hon faktiskt blev mer uppspelt än mig över HIO och sprang runder på greenen och jublade. Hon hade slag på mig på hålet så egentligen delade vi hålet. Magisk, känsla, minns det glasklart och det hänger kvar vissa runder när det är motigt. Det kan vända närsomhelst. Det var min HIO