Minun holaritarina

Precis kommit hem från en veckas semester när frugan frågar om jag inte vill spela golf på söndag. Självklart hoppar man på det tåget och bokar sig en tid kl 16:40 tillsammans med farsan. Väl uppe på banan så skiner solen, knappt någon vind och himlen är klarblå. Rundan flyter på bra och efter 7 hål kan vi konstatera att jag gått -5. Vi fortsätter tugga på och bestämmer oss för att spela alla 18 hålen trots att tiden är emot oss. Väl framme på hål 16 så ringer frugan och sonen som vill kolla läget och säga godnatt. Vi pratar ungefär 2 minuter innan vi lägger på. Jag tar upp kikaren och skjuter 150m till flaggan med lasern. Tar fram favoritklubban (järn 8), ställer upp och trycker till. Säger till farsan att den är premium medans bollen är i luften. Den landar och ser ut att vara 1cm från hålet men sen helt plötsligt försvinner bollen. Jag vågar inte tro att det är sant och vi inbillar oss att den måste gått över green. Vi kommer fram till green och ser ett nedslagsmärke 15 cm från hål och först dån inser vi att dagen var kommen och mitt livs första hole in one var ett faktum. Vi gick fram till håll och där ligger denna sletna callaway supersoften. Sorgligt nog var det ingen fin boll som man kan rama in och göra något spännande med. Utan det var en boll man behöver skämmas för att visa. Hade nästan hellre ramat in en ranchboll. (Blev givetvis skumpa för alla)