Här föddes poängbogeyn

Den envisa vinden kommer från Irländska sjön. Aggressivt, nästan ilsket, river den tag i både hår och kläder, får ögonen att tåras, varenda nerv i kroppen att frysa till is. Möjligheterna att träffa, den visserligen ganska generösa, fairway som breder ut sig där nedanför den upphöjda teen känns mycket begränsade.

Att sedan andrahålet på Wallasey Golf Club utanför Liverpool spelas i ständig motvind, mäter 400 meter från gul tee och 350 från röd, svänger i en skarp båge från vänster till höger och har några riktigt elaka och strategiskt listiga bunkrar gör givetvis inte saken enklare.

Det krävs med andra ord ingen tidsmaskin för att förstå Dr Frank Gorton Barney Stablefords frustration över hålets utmaningsgrad, där i början av 1930-talet.

Tvåan gav regelmässigt både honom och andra medlemmar en mardrömsstart på ronden och fick dem att förlora glöden över att de sällan nådde fairway och ännu mera sällsynt greenen. Men nu hade doktorn tröttnat och på nytt börjat fundera över det komplexa räknesystem han vridit och vänt på i 33 års tid.

Så en dag 1931 föll till slut den sista pusselbiten på plats.

Märkligt nog hände det just på Wallaseys andra hål.

Det handlar om spelformen Stableford (eller poängbogey för att tala svenska); om den oerhört generösa möjligheten att spela som en påse nötter på ett eller ett par hål, men ändå komma in med ett resultat som kan betecknas som anständigt.

Spelformen har varit något av en vattendelare genom åren. Puristerna har kallat det för något annat än golf, för där räknar man slag och inget annat. Medan poängbogeyn har varit ett trivsamt andningshål och källa till glädje för de flesta andra – och känslan 2022 är att den har blivit allt mer accepterad.

Oavsett vilket går det inte att komma ifrån att Stablefords uppfinning förändrade en hel golfvärld – och att hans koncept än i dag har en central roll för många spelare. På vägen mot sin historiska Grand Slam 1930 vann Bobby Jones The Open Championship på Royal Liverpool. Han kvalade in till tävlingen på Wallasey Golf Club någon mil därifrån och i det stiliga klubbhuset hänger en autentisk porträttmålning från tillfället. Händelsen säger en hel del om den läckra linksbanans kvalitet och dess historiska rötter.

Ändå kommer den alltid att förknippas med att vara poängbogeyns vagga.

Men ska man vara riktigt ärlig är det bara halva sanningen.

För när Dr Stableford började utveckla sitt unika räknesystem var han medlem i walesiska Glamorganshire Golf Club och det var också där han för första gången testade en tidig version av systemet på sina klubbkamrater en septemberdag 1898.

På den tiden fanns ingen indexering på hålen, vilket innebar att alla hål spelades i relation till par och efteråt adderas en tredjedel av spelarens handicap till dennes score och detta gynnades givetvis bara spelare med låga handicap. W Hastings Watson vann den historiska tävlingen på 42 poäng (vilket borde ha betraktats som fantastiskt bra), men systemet fick aldrig det genomslag doktorn önskade. Det hände i stället på Wallasey – 33 år senare – och efter en del modifieringar.

I det nya Stablefordsystemet, fick spelaren åtnjuta samtliga handicapslag i stället för en tredjedel och kunde dessutom använda dem på de hål där de borde behövas, istället för att hela summan skulle läggas till slutresultatet.

Som vi känner det i dag med andra ord.

Dr Frank Stablefords system användes i sin utvecklade form för första gången i en tävling på klubben 16 maj 1932 och mottogs med stor entusiasm av deltagarna. Inledningen på banan var nämligen tuff och hål 2-5 spelades nästan alltid in i vinden. Det gjorde att många medlemmar förstörde sina chanser till ett bra resultat redan där.

Än i dag är poängbogeytraditionen stark på klubben, som har fungerat som finalkvalbanorna för The Open Championship på Royal Liverpool, och varje år används spelformen i flera viktiga tävlingar.

Dr Frank Stableford uppfann den spelform som kallas ”Stableford” i den engelskspråkiga delen av världen, men blivit ”poängbogey” i Sverige.