Mitt Hole in One

Var nere på besök i Skåne hos min flickväns mamma. Hade släpat med min golfbag längst ner till vårt avlånga land trots min kärestas orimligt enorma packning, hundbur och vår goda vän i bilen. Spelade en runda tidigare i veckan som gick sådär, regn, blåst och andra bortförklaringar till mitt medelmåttiga spel gjorde att jag kände ett revanschsug på golfen som Skåne hade att erbjuda och bestämde mig för att spela en runda till. Löste den tidigaste tiden som gick att boka, släpade med mig vännen och flickvännens mammas hund ut på Abbekås GK. Vännen kan vi tillägga inte spelar golf själv men har ändå lite kunskaper om spelet. Rundan rullar på bra, spelar helt okej och knallar upp på 9:ans tee efter att precis ha löst paret på 8:an genom att sänka en långputt, känslan i kroppen är bra. Mäter 133m till flaggan och känner en lätt motvind i ansiktet och tar därför upp järn 8:an. Perfekt, älskar 8:an kanske favoritklubban i bagen. Påminns dock varje gång jag greppar den om mitt mindre begåvade ögonblick när jag råkade knäcka den i ett försök att låtsas vara överdrivet upprörd över en missad green i höstas. Klubban har ett nytt grepp som känns tydligt i mina handsklösa händer. Jag peggar upp, tar sikte och slår.. klockren träff och ser bollen gå lite vänster om flaggan men ser även början på min välkända fade innan bollen försvinner i solen. Jag hör en mjuk träff och direkt efter det välkända ljudet av en boll som träffar flaggan! Jag hör även min vän säga, med lugn och oförstående ton; ”snyggt, jag tror den gick i.” ”Gick den i?!” Frågar jag skrikandes? Jag tar min bag på axeln och klubban fortfarande i vänster hand och går hastigt mot green, jag tar upp kameran och börjar filma som den äkta Stockholms 90-talisten jag är. När jag kommer närmre kan jag fortfarande inte se min boll men ser ett nedslagsmärke två meter ovanför hål och vågar då få ur mig orden ”jag ser den inte, den måste ju vara i?” Jag börjar nu småspringa mot green och fram mot koppen och ser tillslut min Titleist Pro V1x #3 ligga i hålet och känslan av eufori och ren och skär glädje fyller hela kroppen! I 17 år har jag spelat golf, jag har varit så nära så många gånger, koppsnurrar, träffade flaggor och backspinn har stoppat mig.. ända tills denna dag! Jag kan nu bocka av en hole in one från min bucketlist och kan fortsätta rundan med två efterföljande bogies som jag skyller på skakiga händer och dåligt fokus. Men vem bryr sig om det nu? Jag skulle ju få dricka champagne!