Ludvig Åbergs tränare Hans Larsson om förberedelserna inför Ryder Cup
Vad tar de med sig från erfarenheterna i Rom, vad slipar de på i närspelet och den viktigaste frågan av allt – hur är formen? Vi ringde upp Ludvig Åbergs tränare Hans Larsson och pratade om f örberedelserna inför Ryder Cup 2025.
Hur går uppladdningen inför Ryder Cup?
– Nu först åker han över till Wentworth, och där spelar ju alla i laget tillsammans. De har en hel del gemensamma grejer den veckan för att få ihop laget. Och efter den veckan åker hela laget till tävlingsarenan Bethpage Black och så har de två inspelningsdagar tillsammans där hela gänget. Efter det kommer vissa spelare vara kvar i New York-området och träna och spela där medan andra åker hem, vilket Ludvig kommer göra. Jag kommer åka över på torsdagen och så spenderar vi några träningsdagar ihop där i Jacksonville innan vi tillsammans åker till New York på söndagen.
Har ni några specifika delar som ni tränar på som blir viktiga på just den här banan?
– Nej jag skulle inte säga att vi gör något sånt. Det finns ju vissa förberedelser man gör om man åker över och spelar brittiska öarna, då gör man vissa typer av slag som man vet att man kommer göra ofta men den här banan är ju en tuff majorbana-uppsättning egentligen. Så det handlar mer om att göra sina egna delar så bra som möjligt och är de bra så passar den här golfbanan bra. Det finns ingen spelstrategi som slår att utföra ett golfslag bra. Slår du bollen dåligt så spelar det ingen roll vad du har för spelstrategi. Du behöver lägga energin på att skapa dina egna bästa beteenden och gör du det så fungerar ju i regel de flesta golfbanor. Så arbetet handlar egentligen mer om att finputsa det vi har haft en plan på att lyfta.
Vad fokuserar ni på då?
– Hans största styrka mot resten av världen är att han är bra med drivern, och där vill vi ju naturligtvis behålla honom. En del i träningen har varit att lyfta järnspelet, vilket har faktiskt tagit sig ett steg statistikmässigt med det jobbet vi har gjort. Vi har också gjort ett jobb i hans närspel med framför allt ruffchippningen som behöver bli bättre. Och den sista delen har varit puttningen som varit lite för svag överlag. Puttningen är väsentlig, inte minst i matchspel. Du behöver slå i lite puttar på 4-6 meter. Det kan lätt få lite tryck på motståndarna och speciellt om du kan få i det tidigt i matchen så att du kan komma upp tidigt i matchen. Det hänger ofta ihop med slutresultatet om du kan sätta tryck från början. Och puttningen är ofta en stor del av det.
Kanske den viktigaste frågan av alla, hur är formen?
– Jag skulle säga att vi hade ett bra slutspel över lag, och det är mycket som har gått i rätt riktning sedan PGA Championship. Det som kanske inte har gått så snabbt som vi hade önskat är närspel och putting. Men det har tagit sig från och till. Han själv tycker det trendar i en bra riktning. Han är naturligtvis glad och motiverad och positiv på det han gör så det är sällan du får höra något annat. Han är ju rätt lugn i sig själv som människa och går inte igång så mycket, det betyder ju inte att han inte jobbar eller försöker bli bättre men han är ju inte så dramatisk av sig. Han har ju i grunden ett bra grundmurat självförtroende i det han håller på med och till det arbetet han gör så sen är det ju saker som han bara försöker putsa på. Men så här är golflivet, det är ett ständigt putsande. Så det finns egentligen aldrig ett stillastående läge. Antingen blir du lite bättre eller lite sämre. Och förhoppningen blir det är att du håller dig ansvarig till planen du följer. Och att man tar hand om teamet, med mentala rådgivaren fysion och alla. Vi börjar bli en ganska väloljad aparat Team Ludvig skulle jag säga. Det känns positivt.
Skiljer sig förberedelserna något när det är matchspel mot när det är individuellt?
– Ja men till viss del kan det vara lite annorlunda. Det de gör är ju i 99% av fallen individuellt och bryr sig bara om sitt eget team eller sin egen caddie. Men nu finns det en annan dimension och det är det som är så stort för dem också. De tävlar för något som är större än sig själva, för en kontinent, en kapten eller en vicekapten, för en flagga. Det finns ju inget större för dem skulle jag säga, och det tror jag att mer eller mindre samtliga skriver under på. Så det är mycket i hur är jag både mot mig själv och mot den andra. Hur agerar vi på tee, när vi kommer fram till boll, efter ett hå. Både i med- och motgång. Det finns ju ett perspektiv i det också att man vill ge energi till sin medspelare också.
Tror du Europa har någon fördel av att det är ett nästan identiskt lag?
– Jag tror absolut det är en fördel. Hela laget känner varandra väl, med bytet bara för Højgaard-bröderna, men samtidigt var Rasmus med i Rom hela veckan så han är ju väl insatt. Jag tror att det ligger i en av styrkorna för Europa nu att de har ett väldigt väl sammansatt lag. Luke Donald är kvar och han gjorde ett väldigt bra jobb i Rom, en fantastisk ledare, tog väl hand om allt och alla, inklusive oss coacher. Så jag tror att det är en stor trygghet också att veta att de har Luke igen och de vet vad han går för och hur han kommunicerar.
Vad tar ni med er från erfarenheterna i Rom?
– Man gör en analys av både sina förberedelser och spelet på plats och putsar på det upplägget. En av sakerna som Europa gjorde förra året och som jag tror USA lärde sig av var att man satte samtliga spelare i tävling på Wentworth en vecka innan och det innebar ju att alla spelare var tävlingsförberedda när de kom till Rom. Det amerikanska laget hade ju varit utan tävling i fyra veckor innan Rom vilket innebar att de var matchovana. Så detta året kommer ju de amerikanska spelarna tävla tillsammans innan, och det är ett resultat av vad man lärde sig förra året. Men jag skulle säga att så som Ludvig gick in i förberedelserna för Rom så har han ju en tilltro till det han gjorde då, och det vill han göra igen. Det är mycket den här balansen av vad gör andra och vad är viktigt för mig. Det tror jag är viktigt att vara ärlig och stark mot sig själv och inte bara följa en viss grupp.
Hur förbereder man sig för Ryder Cup-atmosfären?
– Har man aldrig upplevt det tror jag inte man kan förbereda sig för det. Man har ju hört om vissa fall där caddien fått gå upp och pegga åt spelaren på första tee för han kunde inte få dit bollen på pengen Det händer ju saker med spelarna som de inte varit spelarna som de kanske inte varit förberedda på innan, men nu vet de ju mycket mer vad det innebär och hur de hanterade det. Men det pratas ju väldigt mycket om hur den amerikanska publiken kommer bete sig där, men spelarna är ju förberedda på det genom Luke. Det är inte säkert amerikanerna kommer bete sig särskilt lämpligt, särskilt om de är onyktra. Man får nog räkna med att det kommer komma kommentarer och skrik och sånt som inte är särskilt lämpliga. Men det gäller ju även deras framiljer, tränare och så, alla som är nära spelarna kommer ju få sin skopa av det och det får man nog vara inställd på och inte reagera på det. Det kommer nog vara det viktiga, att inte gå igång på det. Det får flyga förbi bara.
Hur ser din roll ut på plats?
– Jag är ju där som hans tränare. Och det är också de andra spelarnas tränare. Vi blir ju ett Europalag med coacher också, mot ett USA-lag med coacher, vilket också är väldigt intressant. Det luriga för vissa coacher är att de har en spelare i varje lag, så de kommer ha det lite jobbigt. Men annars som coach tycker jag det är fantastiskt kul, för jag kommer ju också mycket närmare de bästa coacherna i världen och vi spenderar en vecka tillsammans och varje morgon och varje kväll sitter man ner tillsammans och snackar om vad man har upplevt under dagen, så vi skapar ju väldigt starka band tillsammans, och den är ju en av mina stora behållningar också en sån vecka. Som coach är jag ju där naturligtvis för att supporta honom som en nätverksperson, diskutera olika saker som händer, strategi kanske. Men min förhoppning är att jag kan stå mer tillbaka och låta honom köra och bara ha en observerande roll. Kan jag så håller jag mig ur vägen, behövs jag så kliver jag in. Men det är ju den enda tävlingen på året som jag som coach får gå innanför repen och kan komma ganska nära honom. Jag kan höra caddien och spelaren resonera mer, jag kan inte gå in till dem men jag kan vara lite närmare hela vägen och fånga upp lite signaler som händer. Det är ju en väldigt häftig grej.
Vilka vinner?
– Den gyllene frågan. Om man tittar på procentuella chanser skulle jag säga att i förhållande till tidigare år att på förhand har Europa en bättre chans än vad de haft tidigare. Det är klart att varenda cell i mig vill säga att de vinner, men hemmaplansfördelen vet vi statistiskt är alltid större. Efter första dagen kan jag nog ha men bättre föraning. Samtidigt var det presidents cup förra året och då var väl USA fyra upp efter första dagen och sen vann internationella fyra upp andra dagen så det där kan ju hända. Säger man att man vet någonting så direkt vet man ingenting. Jag har en god känsla på att Europa kommer sätta ett stort motstånd.