Förlängt öppet köp till 6 januari 2025
Fraktfritt över 1000
Bonus på alla dina köp
Prova järnset i 30 dagar
Vi kan nog alla enas om att golf blir roligare (och kanske lite lättare?) om man spelar med rätt material. Din sving och bollträff är viktiga parametrar för hur bollen flyger, men även skaftet på dina golfklubbor kan ha en viss inverkan. Häng med så förklarar vi mer!
Skaftet fungerar som klubbans motor och ska harmonisera med din sving. Att slarva med skaftvalet kan resultera i att dina nya klubbor inte presterar optimalt, helt enkelt sämre än du hade tänkt dig. Därför är det viktigt att hitta din styvhet, vikt och rätt material från början. En nyttig tanke att ta med sig är att det inte finns något standardskaft som passar alla spelare. Oavsett om du är på medel- eller proffsnivå ska skaftet väljas utefter dina egenskaper som golfare.
Idag ser vi de flesta herrar använda stålskaft i järn och wedgar. Stålskaft är stabila och minskar vridningen av skaftet vid bollträffen för spelare som har en kraftfull sving.
Har en lättare vikt än stålskaft. Lättare vikt gör det enklare att öka farten i svingen vilket gör att grafitskaft alltid används i metalwoods. Eftersom grafit är lättare än stål så passar det även i järnklubbor för spelare med en lite lägre svinghastighet, som juniorer, äldre herrar och damer. En annan grej med grafitskaft är att de kan lackas i olika färger och bli mer unika än stålskaft, som allt som oftast har den klassiska krom-finishen. Grafitskaft är något dyrare att tillverka och därför brukar järnset med grafitskaft ha ett högre pris.
Än så länge en smal marknad men det är inte omöjligt att det ändras i framtiden då klubbtillverkarna hela tiden söker nya revolutionerande tekniker för att för förbättra skaften. Ett exempel är skaft som har tillverkats i främst stål men sedan har tippen på skaftet gjorts i grafit, då kan man få stabiliteten från ett stålskaft och den mjukare/lättare tippen kan öka känsla, slaglängd samt minska vibrationer. Det finns även skaft som tillverkas av titan och liknande material, men i väldigt liten utsträckning.
Med flex menas vilken styvhet som skaftet har. Det är din svinghastighet som avgör vilket flex som passar dig bäst. Ju högre hastighet du har i din sving, desto mindre flex ska du ha på ditt skaft – och vice versa. Allt för att skaftet ska ge önskad katapulteffekt och generera distans på slagen. Man kan säga att det finns fem olika flex som en golfklubba kan ha, oavsett om vi pratar järn eller metalwoods:
Ett mjukt skaft med längd anpassad för damer. Har oftast en låg flexpunkt för att hjälpa spelaren att få mer längd och höjd i slagen.
Beteckningar för damskaft: L, Lite, Ultra Lite, 4.0, 4.5.
I första hand anpassat för herrar med lägre svinghastighet, men passar också damer som söker ett lite längre och något styvare skaft i jämförelse med ett damskaft.
Beteckningar för seniorskaft: A, SR, 5.0
Standardskaftet för herrar och den absolut mest spelade skaftstyvheten.
Beteckningar för regularskaft: R, 5.5.
Skaftet för spelare som slår hårt på bollen. Dessa skaft kombinerar vridstyvhet med styvare flex för att hålla nere bollbanan och ge kontroll i slagen.
Beteckningar för stiffskaft: S, 6.0.
Det styvaste skaftet, anpassat för spelare som slår extremt hårt på bollen.
Beteckningar för X-stiffskaft: X, 6.5.
På bilden här nedan kan du få en snabb vägledning för hur du ska tänka när du väljer skaft till driver och järnklubbor.
Det finns en otrolig mängd av olika skaftleverantörer och skaftmodeller, det gör att flexet kan variera mellan olika märken och modeller. Ett lättare skaft spelas oftast mjukare än vad ett tungt gör till exempel.
Undersökningar visar att ungefär sju av tio golfare lider av sliceproblem. Många golfare tror att styvare skaft kan vara medicinen, men oftast är det tvärtom. Ett mjukare skaft kommer träffa bollen med mer loft och med ett mer stängt klubbhuvud än om det hade varit ett styvare skaft. Har du sliceproblem är det bättre med ett för mjukt skaft än ett styvt. Ett styvare skaft träffar bollen med lägre loft, ett mer öppet klubbhuvud vilket gör att bollflykten blir lägre och mer till höger. Slår du hårt, högt och har hookproblem är ett styvare skaft att föredra.
Dock får man inte glömma att det är din egen känsla som avgör vad som är rätt eller fel. Många golfare upplever att ett ”för hårt” skaft ger en känsla av stabilitet, även om man tappar lite längd på slagen. Samtidigt kan ett alldeles för hårt skaft upplevas stumt och obekvämt att slå med.
Kickpunkten (Kickpoint, Bendpoint, Flexpoint) är punkten där skaftet böjer sig mest. Kickpunkt hänger ihop med bollbana – låg kickpunkt ger en högre bollbana och tvärtom. Även om effekten är liten är den fortfarande mätbar.
Din handleds-release kan också vara med och avgöra vilken kickpunkt som lämpar sig bäst. Release är enkelt förklarat när händerna/handlederna aktiveras. Vid en tidig release är skaft med lägre kickpunkt att rekommendera eftersom kicken i skaftet har kommit för tidigt. Då är det bra att ha en lägre kick så att möjligheten till någon form av kick vid träffögonblicket finns kvar. Vid en sen release är skaft med högre kickpunkt att rekommendera då skaftet kommer ha maximalt framåtlut vid träffögonblicket. Då kan en högre kick hjälp till att minska skaftets framåtlut.
Swedish Golf Teams Edit Hertzman med drivern.
Skaftets vikt påverkar främst svinghastigheten. Önskar du öka svinghastigheten och därmed slå längre ska du välja ett lättare skaft. Önskar du mer kontroll på slagen ska du välja ett lite tyngre skaft.
På stålskaft för järnklubbor brukar skaft under 100 gram klassas som lätta och skaft som väger 120–130 gram som tunga. För metalwoods är det vanligt att man spelar med ett driverskaft i grafit som väger 50–60 gram, det anses som standard. Det är en bra viktdifferens att ha ca 10 grams skillnad i vikt på sina metalwoods-skaft. Till exempel 60 gram i drivern, 70 gram i fairwaywooden och 80 gram i hybriden.
Generellt sätt för damer är viktdifferensen inte lika kännbar, utan oftast spelar med skaft som väger 40-50 gram i samtliga metalwoods. På senare år har det blivit mer och mer vanligt att skaftvikten är lättare, detta för att du ska kunna svinga klubban snabbare och således vinna distans.
Det finns även något som kallas för svingvikt och ska inte blandas ihop med skaftvikt. Enkelt förklarat så berättar svingvikten hur klubbans vikt är fördelad mellan greppändan och klubbhuvudet och hur tung den känns att svinga. Svingvikt mäts från A0 (lättast) till G10 (tyngst). Skillnaden mellan en svingvikt (D2 till D3 exempelvis) är två gram. Det vanligaste är att man har en lättare svingvikt i drivern och lite tyngre i järn och wedgar. Mycket om svingvikt handlar om vad du själv känner dig bekväm med. Vikt på grepp, skaft och klubbhuvud samt längd på skaft påverkar vilken svingvikt klubban får. Är du osäker på vad som passar bäst för dig rekommenderar vi att du håller dig till den svingvikt som är standard för klubban, då den är optimalt balanserad för att passa så många som möjligt.
Counter balance-skaft är också värt att nämna. Det är skaft med en högre balanspunkt där en stor del av skaftets vikt är placerad högt upp och då uppleves klubbhuvudet lättare och svingvikten går ned på klubban. Vissa spelare upplever det då enklare att svinga klubban med både högre hastighet och mer kontroll.
På järnset så brukar man utgå från vilken längd järnsjuan i setet har. 37” är den längd som anses som standard, även om det kan variera mellan olika märken. För damer brukar standardlängden vara en tum kortare, alltså 36”. De längderna brukar vara det bästa för herrar och damer som är medellånga, men även här är det mer än bara din egen längd som påverkar vilken skaftlängd du ska ha. Även armlängd och uppställning spelar in.
När det kommer till driver är det inte ovanligt att vi ser standarddrivers som är över 45”. Med en längre klubba ökas hävstångseffekten och klubban kan svingas snabbare och ge mer längd. På PGA-Touren har man infört en regel som säger att en driver inte får vara längre än 46”, tidigare låg gränsen vid 48”.
För många golfare kan det vara framgångsrikt att korta av sin driver en liten bit för att göra den mer kontrollerbar. Men går den inte kortare då? Nej, ibland kan det vara precis tvärtom. Eftersom drivern blir lättare att slå med kan det leda till bättre bollträffar och ökad längd istället.
Tänk på att när du kapar eller förlänger en golfklubba så påverkas svingvikten, om man gör dessa ändringar direkt vid en custom fitting kan svingvikten korrigeras tillbaka till standard direkt på fabriken. Det går även att göra i efterhand med hjälp av blytejp eller blypulver.
Tempot i din sving avgör vilken vikt skaftet ska ha. Ett snabbt tempo kräver ett tyngre skaft och tvärtom. Vikten är en av de viktigaste punkterna när det kommer till att välja nytt skaft. Ett lätt skaft är bra för spelare med lägre tempo då det hjälper till att få upp svinghastigheten. En spelare med snabbt tempo behöver inte den extra hjälpen med svinghastigheten utan behöver istället mer kontroll på slagen, som ett tyngre skaft ger. Jon Rahm är ett exempel på en spelare som har ett snabbt tempo med snabb vändning på toppen av svingen, han gynnas därför av att spela med tyngre skaft.
Eller vridstyvhet som det också benämns – är ett mått på hur vridstyvt skaftet är i sidled. Vridstyvheten ligger vanligtvis mellan 1.4 och 2.5 på stålskaft och 2.5–6.0 på woods. Ju lägre siffra, desto färre grader vrider skaftet sig. Det vill säga ju lägre siffra desto vridstyvare skaft.
Vridstyvare skaft passar oftast spelare med hög hastighet på klubbhuvudet. Ju vridstyvare skaft, desto svårare blir det att sluta bladet i nedsvingen. Alltså, ju vridstyvare skaft, desto mer kommer bollen att gå till höger (för högerspelare). Mindre vridstyva skaft leder ofta också till att känslan för klubbhuvudet ökar, det vill säga klubban känns lättare att svinga och kontrollen ökar.
Idag ligger inte torque i fokus vilket gör att fler och fler lägger mindre krut på det än vad man gjorde förr om åren. Torque är minst lika mycket en känsla som något förebyggande. Men det är värt att tänka på att med en lägre torque så kan bollbanan bli lägre och spinnen på bollen gå ned. På samma sätt kan högre torque vara en faktor för högre slag med mer spinn.
Stålskaft finns i två olika varianter; tapered eller parallel. Den stora skillnaden är tippstorleken, alltså delen längst ned på skaftet som fästs ihop med klubbhhuvudets hals (hosel).
Tapered-skaft är koniska och avsmalnade med en tipp-storlek på 0.355” och passar i klubbhuvuden som har samma storlek på hoseln. Skaft med koniska spetsar tillverkas i rätt längd för varje klubba. Till exempel skulle ett järnnio-skaft inte passa lämpligt med en järnåtta. Tapered-skaft är också tillverkade med konstanta vikter vilket innebär att järnfem-skaft väger lika mycket som ett skaft till en järnnia.
På parallel-skaft har hela tippsektionen en konstant diameter som är 0.370”. Skaft med parallel-tipp är samma, inom modelltypen, för varje järn men är trimmade (kapade) för att passa längden för varje klubba. Som ett resultat är parallel-skaft tyngre i de längre järnen och väger mindre i de korta järnen.
Något som kan användas för att förfina vilket flex klubban får under en professionell utprovning. Med tapered-skaft sätter man till exempelvis järnsexans skaft i järnsjuans klubbhuvud för att softsteppa, på så vis hamnar steppet på skaftet 1.5 cm högre upp. En justering som gör att flexet blir ca 1/4 mjukare. När det kommer till hardstep fungerar det likadant fast åt andra hållet, att man monterar järnsjuans skaft i järnsexans klubbhuvud till exempel, för att klubban ska spelas aningen styvare.
För att justera flexet på parallel-skaft eller grafitskaft så använder man sig av en metod som kallas tipp-kapning. Alltså att skaftet kapas i längst ned (tippen) istället för längst upp (butten). Kapar man skaftet uppe vid butten så påverkas skaftflexet i princip ingenting. Många tourspelare har tipp-kapade skaft, framförallt på drivern.
Nu ska vi kanske passa på att tillägga att hardstep, softstep och tippade skaft sällan används för vanliga golfare utan främst till storstjärnorna på TV, så du behöver inte ha dåligt samvete om du inte lägger det på minnet.