Fraktfritt över 1000
Bonus på alla dina köp
Prova järnset i 30 dagar
Christian Lundin är svensk banarkitekt och i sommar öppnas spektakulära Crownwood utanför Ängelholm, som är ett designprojekt där Lundin tillsammans med Henrik Stenson har stått för designen.
Vinden från Atlanten blåser mig rakt kraftiga att jag knappt kan stå upprätt. Att slå ett vettigt golfslag under dessa förutsättningar är näst intill hopplöst och en svag liten högerskruv i motvinden innebär att bollen kompromisslöst drar iväg mot ett annat grevskap.
Ändå njuter jag av varenda sekund.
Jag befinner mig på Hog’s Head i ett avlägset hörn av Irland, på en underbart lekfull golfbana som alltid har en ny historia att berätta beroende på väder och vind. Layouten får mig att tänka till och uppmuntrar mig att använda varenda klubba i bagen och ber mig också ofta att värdera om det är värt den eventuella belöningen om jag är beredd att ta risken att utmana ett hinder.
För mig blir golf inte mycket roligare än så här.
Men är det bra golf ?
Hyfsad, enligt rankinglistorna – som gärna nämner Hog’s Head, men utan att ge banan en riktig topplacering.
Det får mig att fundera över vad som egentligen borde värderas när en golfbana ska rankas. Det ligger i människans natur att värdera bra eller dåligt. I all idrott så tävlas det om resultat eller vem som är bäst. I restaurangvärlden finns det Michelinstjärnor som värderar vilken restaurangs matupplevelse som är bättre än den andres. Vi forceras hela tiden i vår vardag att göra val och ställa olika saker mot varan- dra. När det kommer till vår kära golf är det ingen skillnad. Vartannat år kommer Svensk Golfs ranking ut med ambitionen att berätta vilken bana som är bäst inom vårt lands gränser. Under tiden publicerar de stora internationella magasinen sina rankningar om världens bästa banor även om dessa listor inte, i alla fall inte i yttersta toppskiktet, förändras särskilt ofta. Det finns hemsidor helt specialiserade och kommersialiserade kring banranking. Det finns till och med inofficiella rankingar på vilken rankinglista som är viktigast.
Men vad är det egentligen vi mäter och rankar? Vad är en bra golfbana? Vad är det som exempelvis gör en bana som Augusta National så unik att den år efter år finns med i toppskiktet av världens bästa banor?
AMERIKANSKA GOLF DIGEST – enligt många erkänd som en av de mest pålitliga rankingarna – har flertalet kategorier som banan ska värderas utifrån. Dessa handlar om banans och arkitektens sätt att utmana golfaren och erbjuda alternativa spelvägar. Vi ska betygsätta routingen och banans rytm, hur utmanande banan är och vilka olika spelalternativ vi erbjuds och en hel del annat. Alla parametrar har givetvis sin plats och är något som vi arkitekter lägger mycket tid på att fundera över.
Åter till Augusta National och den mytom spunna banan i Georgia. Mystiken, skapad av klubben genom flera generationer, är fantastisk och bygger såklart upp en helt unik spänning för en golfare. Att vi som vanliga dödliga aldrig får en möjlighet att ens komma in och besöka banan under The Masters är väl också något som hjälper till att bygga något unikt.
Sedan att varje slag som ska slås kräver största precision gör ju att banan alltid kommer rankas bland de bästa i hela världen. Balansen mellan korthål, par 4-hål och par 5:or gör att golfaren tas på en helt unik resa. Det är så viktigt när man utformar en bana att hitta den balans mellan strategi och ge golfaren möjlighet att ta risker för att få sin belöning. Men också ibland straffa dåliga golfslag.
Eller som en av mina förebilder inom arkitekturen en gång sa, ”ett hinder ska bestraffa ett nästan perfekt slag, inte ett dåligt”. Det är ett väldigt tydligt och bra sätt att beskriva vad skillnaden mellan en bana där hinder lagts ut med mindre eftertanke jämfört med en bana där varje del har minutiöst planerats och kalkylerats för att optimera banans strategi och spelvärde.
MEN DET SOM jag finner mest intressant är den sista parametern enligt Golf Digests betygsmall – nämligen "Fun”.
Hur rolig är banan? Det är väl trots allt det viktigaste av allt? Ändå tas inte lika mycket hänsyn till detta, när banor värderas. Första gången jag stod på 11:ans tee på Old Course i St. Andrews med en pinne långt bak där jag vet att alla hinder inklusive den utmanande avrinningen bakom green är i spel. Slår man inte ett helt perfekt slag där så blir det hopplöst att göra par. Det är nästan en känsla som endast går likna med att vara nykär. Lite extra pirr i magen och allt man vill är att bollen skall komma till vila nära pinnen.
Det jag vill försöka säga är att det är viktigt att skilja på ranking av golfbanor och golfupplevelser. Stor skillnad. Tyvärr har dessa blandats ihop i hysterin de senaste åren kring att hitta en pärla någon aldrig sett. I min värld så är det den bästa värdering som professionell golfbanearkitekt att mina kunder och deras medlemmar och gäster säger att deras bana är kul att spela gång efter gång och att de är glada efteråt.
Men vad är det som är roligt då?
Det avgör du och jag.
TILLBAKA I KLUBBHUSET på irländska Hog’s Head och i den ombonade baren, där dagen på banan ska utvärderas. Jag har spelat här många gånger förr, men när jag nu sitter och försöker analysera layouten professionellt så klättrar banan inte i listan över bästa banor, utan mer tvärtom faktiskt. Dock känner jag nu allt mer intensivt att detta är den bästa golfupplevelsen jag vet. Min caddie, Luke, som jag oftast använder mig av när jag besöker denna pärla på västkusten står och väntar på mig. I goda vänners sällskap, vänner som jag allt som oftast bara träffar här på klubben, ska vi spela golf, trivas och njuta av livet i fyra dagar.
Layouten har sina fläckar, men erbjuder många spännande slag och vyerna över havet och det böljande landskapet är fantastiska. Det blir en birdie här och en bogey där. En match vinns, en annan förloras vilket innebär att det blir jag som får bjuda i baren efteråt.
Vi har fantastiskt roligt.