Tobias Bergman: Puttmissen som fick världen att lida

Doug Sanders vankar oroligt runt bollen.

Han studerar linjen från alla vinklar och vrår, men hur mycket mannen i de färgstarka kläderna än vrider och vänder på det går det inte att komma fram till något annat än vad vi själva kan se från sidan. Att det handlar om en enkel putt. Knappt en meter. I stort sett rak och lätt nerför.

Av den typen han sänker 99 gånger av 100.

Men kroppsspråket säger något annat när Sanders hukar sig över bollen. Plötsligt får han för sig att plocka bort ett grässtrå i linjen och det hörs ett stilla sorl i publiken runt den sista greenen. Istället för att börja om sin rutin helt och hållet så går han tillbaka till det läge han befann sig tidigare eftersom han inte vill verka nervös eller osäker.

Inne i klubbhuset väntar tidernas störste golfare, Jack Nicklaus. Han är ett slag efter och sänker Sanders den formalitet till putt han står inför på 18:e green så innebär det att han har besegrat Nicklaus i The Open Championship 1970 och det på alla golfbanors moder, den gamla banan i St Andrews.

Tillslaget är defensivt, farten låg och bollen styr ut till höger. Trots att Sanders sträcker sig framåt, som för att hjälpa den i hål, missar den obönhörligen sitt mål och dagen därpå förlorar han särspelet mot Nicklaus med ett slag.

I våras avled Doug Sanders, 86 år gammal.

Trots att han vann 20 gånger på PGA Tour blev det aldrig någon majortitel för amerikanen. Besvikelsen i St Andrews kom att plåga honom hela livet och putten utnämns ofta som en av de tuffaste missarna någonsin.

Nu finns det få likheter mellan dig, mig och Doug Sanders och de puttar vi ställs inför, men jag anar att du kan känna båda sympatier och förståelse för vad som inträffade. För hur kan vi göra något så enkelt så svårt? Det handlar om att föra ett stycke metall bakåt och sedan framåt för att låta en boll färdas över en gräsyta som inte är längre än ett normalt steg. Det handlar inte om att ta sig nedför en klippavsats där ett felsteg kan betyda döden och vi behöver troligen heller inte gå hungriga om vi bommar – utan vad som händer är att en siffra i scorekortet förvandlas till en annan, sällan mer än så.

Ändå fortsätter vår hjärna konstant att besvära oss.

ag har själv testat att putta med ögonen stängda, experimenterat med ytterst märkliga grepp om klubban, testat att vara väldigt noggrann men också provat att putta blixtsnabbt och utan att läsa linjen. En god vän till mig hittade lösningen i att göra det enkla svårare och för att rubba cirklarna gjorde han avsiktligt en loop med puttern på toppen av baksvingen innan han accelererade framåt.

Lyckligtvis brukar många av oss kunna glömma de fåniga missarna snabbt och vi går vidare i livet, mot fler och värre tillkortakommanden.

Det gjorde aldrig Doug Sanders.

Innan han gick bort så fick han frågan i en intervju om han ofta tänkte på den där missen som kostade honom British Open-segern.

Han svarade:

”Det är faktiskt mycket bättre nuförtiden. Det kan faktiskt gå fem fulla minuter utan att det dyker upp i huvudet.”

Tobias Bergman

Marknadschef, Dormy Golf