Linn Grant: "Jag vill vinna alla majors – men det skulle vara skönt att bara mjölka kor också"

Hon slog igenom på allvar 2022 när hon blev första kvinnliga golfare någonsin att vinna på DP World Tour. Med nio slags marginal. Nu jagar hon nya framgångar på LPGA-touren. Vi pratar självförtroende, målen på LPGA, hästdrömmarna och vikten av att ha distans till både golfen och sig själv.

Ett stenhus, många kakelugnar och ett stort kök. Hagar och ett stall som rymmer flera hästar. Gården ligger så off så ingen ens vet att den finns där. Och den långa allén fram till grinden är så mäktig att ingen riktigt vill köra in. Det ringlar sig en mur runt hela tomten och på gården spatserar några höns omkring. Där finns kaniner och ett gäng kor också. Men framför allt är det lugnt. Och tyst.

Så ser målbilden ut för Linn Grant. Aningen oväntat, möjligen. Med tanke på att hon är en av Sveriges mest framstående kvinnliga golfspelare.

– Jag kan tycka att det är jättekul att få vara i centrum just när det kommer till golfen, men det är lika skönt med lugnet. Jag kan tänka mig att jag hade tyckt om att bara få gå runt och mjölka kor, bara för att det är något helt annat, där jag inte behöver tänka på hur jag är, vad jag säger, hur jag ser ut och vad jag gör.

Men vem har sagt att man bara får lov att ha en dröm åt gången? En enda passion? Man kan drömma om ett liv på landet efter karriären och samtidigt ha fullt fokus på att vinna majors här och nu. Man kan älska hästar och golf samtidigt. Och man kan dra nytta av det ena till det andra. Det är balansen hon söker. Perspektivet. För på frågan om hon någonsin känner att hon har valt fel svarar hon:

– Om jag ska ranka i saker jag tycker är kul så hade jag ju gärna ridit varje dag, och kunde jag optimera mina dagar hade jag tränat golf på förmiddagen och ridit på eftermiddagen. Men hade jag ridit hela tiden hade jag säkert längtat till golfen. Det är bara grejen med fokuset i närvaron av hästar, det är som att man inte kan vara någon annanstans än precis just där. Det är det jag söker när jag spelar golf också, att kunna vara precis i stunden.

VI MÖTER LINN en fredag i maj på Helsingborgs Golfklubb, eller Viken som den kallas tack vare läget i samhället med samma namn, bara ett par minuter från där hon bor. Trots att solen skymtar fram med jämna mellanrum talar västkustvinden om att fotograferingen vi ska göra senare inte blir någon Medelhavsvarm historia.

Hade vi inte redan vetat att Viken är en av Sveriges äldsta golfklubbar vore det inte särskilt svårt att lista ut. Det charmiga lilla klubbhuset i mörkt trä påminner mer om en gammal sommarstuga. Längs väggarna syns hundra år av golfminnen i tavlor och böcker och till synes har inredningen lika många år på nacken som själva huset. En äldre man på väg till första tee har hickoryklubbor i bagen, som enbart för atmosfärens skull.

Vi slår oss ned i mitten av rummet. Men trots att vi är inomhus behåller Linn Adidas-jackan på. Mineralullsisolering var inte uppfunnet 1924.

Utan att dra alla över en kam känns det som att du har ett större helhetsperspektiv än många andra elitidrottare?

– För min del är det svårt att alltid ha golf som min största motivation. För vissa är det jättelätt, att säga jag ska bli världsetta och därför spelar jag golf, men för mig, när det regnar ute och blåser storm, inte vill jag bli världsetta den dagen? Jag tror det är därför jag tycker om att göra andra grejer, då blir det mycket roligare och effektivare att träna när jag gör det. Idag ska jag till exempel bygga en blomlåda, haha.

Det stora genombrottet kom 2022 då Linn defilerade in segern framför en stor och jublande hemmapublik i Scandinavian Mixed på Halmstad Golfklubb. Med nio slags marginal skrev hon historia och blev första kvinnliga golfare att vinna på DP World Tour. Något hon sedan dess lyckats med ytterligare en gång, efter segern på Vasatorp för ett år sedan.

Känner du att det finns ett tydligt före och efter segern i Halmstad?

– Ja, absolut. Jag hade väl vunnit två gånger på Ladies European Tour innan men Halmstad var en annan grej. Jag minns att när vi körde från tävlingen och jag kollade telefonen så hade jag gått från 20 000 till 80 000 följare på Instagram, på en kväll. Det är faktiskt helt sjukt. Så rent personligen blev det en jättegrej. Sen blev det mycket snack om tävlingen också. Och allt snack om golf, oavsett om det är bra eller dåligt, kommer vara bra för golfen i sig. Det skapar ett intresse.

Var den segern en överraskning för dig eller kände du att ”det här har jag”?

– Alltså, jag slår ganska långt i förhållande till snittet på LET, så banan kändes ganska kort. Även om banan rent procentuellt var längre för oss än vad den var för herrarna så kändes det som att jag hade ett försprång mot hela fältet redan från början. Och därifrån gick jag bara ut och spelade banan som jag själv såg den, ganska aggressivt till skillnad från många andra tjejer den veckan, vilket gynnade mig.

HON PRATAR GLATT men lugnt och lågmält. Vänligt men med pondus. De senaste veckorna på LPGA har inte gått lika på räls som den där veckan i Halmstad. Hon har missat några kvalgränser och klarat några precis på slaget.

– Jag är inte riktigt där jag önskar. Spelet är helt okej, men några små missar leder till att jag hamnar i nya lägen som jag inte riktigt är van vid. Vissa kan komma fram och fråga vad som har hänt. Men det är bara golf i ett nötskal, vissa veckor är det så bara. Jag tycker om att spela när jag har ett bra spel i kroppen och när jag är uppe och jagar. Men det känns ganska lugnt, det är bara att jobba vidare så kommer det lossna.

Känner du press utifrån att lyckas?

– Ja. Jag skulle kalla det positiv press som på det senaste kanske har blivit lite gnagande. Jag har alltid sagt att jag tycker om att ha förväntningar på mig och det gör jag fortfarande. Jag har höga förväntningar på mig själv. Men det blir lätt att om man hör eller läser något som inte känns så bra så lägger det sig lite på lager, även om man försöker skaka av sig det. Om du utifrån ser något och tänker något dåligt, då har jag ju tänkt det 1000 gånger själv redan. Så när man får höra det utifrån så blir det nästan att det verifierar det man själv tänker. Därför är det skönt att komma hem och släppa bubblan och egot man hamnar i på golfbanan.

Att få distansen till golfbubblan är en av anledningarna varför hon håller basen här hemma i Helsingborg och inte driver satsningen i USA, trots att det innebär att hon pendlar fram och tillbaka.

– Oftast är det ganska smidigt ändå. Jag hade inte velat flytta hela min vardag dit, det känns inte riktigt som min grej. Min plan innan jag åkte på college var att jag skulle tycka om att vara där så mycket att jag skulle flytta dit och sen spela golf så länge jag ville där. Men jag fastnade inte alls för Arizona och jag kände inte till något annat heller. När vi är iväg är jag så mycket inne i ”Jag är Linn och jag spelar golf ” och hade jag bott i USA hade jag inte haft samma möjlighet att bara göra saker där jag inte behöver vara golfspelaren jag. Speciellt de tillfällena som det inte går som man vill. Då är det skönt att få komma hem och inte bara vara den som inte hade det resultatet jag ville ha.

Vad är det som driver dig?

– Att hela tiden se framsteg och förbättring. Och att det alltid är en utmaning. Det är en svår sport men det är nog det jag tycker är kul. Jag gillar att det finns så många möjligheter, om det så är ett nytt hål, ett nytt slag, en ny vecka eller ett nytt år. Man har det liksom alltid framför sig. Vilket också gör det svårt att vara i nuet, och bara uppskatta när det går bra eller när man är på roliga platser.

Har du några specifika mål du vill uppnå?

– Jag har som mål att jag ska vinna på LPGA i år och som karriärsmål att jag vill vinna alla majors någon gång. Så det är klart att jag har specifika golfmål, men blandat med dem har jag livsmål, som hästgården. Jag har baktanken att jag vill hinna göra allt jag vill. Så jag ser också golfen som en möjlighet att få göra allt jag vill göra sen. Men just nu med golfen vill jag vinna så mycket som möjligt.

Har du någon tidshorisont eller är det specifika mål du vill uppnå innan det är dags för ”livet efter golfen”?

– Vissa dagar kan jag känna ’Gud vad nice det hade varit att bara spela riktigt bra i fem år och sen tagga härifrån’, men andra dagar känner jag att jag hade saknat att spela så mycket. Så jag försöker att inte sätta en tidsram. Jag tycker Justin Rose sa det bra på Augusta. Någon journalist frågade honom varför han fortsatte spela, ”du som är så gammal och har haft en så stor karriär”. Han svarade att det är de här tillfällena, de ögonblicken man kommer minnas. Det är det som är så speciellt med golf att det finns så många stunder där det är så mycket känslor som en ”vanlig person” aldrig får uppleva. Som att vinna framför 10 000 människor, slå ut på första tee på en major eller vara med på Idrottsgalan. Ju mer jag spelar desto mer kan jag uppskatta de där stunderna. För några år sedan var det kanske lite hetsigt med ”jag ska bli bäst i världen”, men nu när jag tänker på varför jag gör det så är det precis det där.

ALLA VI SOM någonsin sett Linn Grant in action vet hur det brukar se ut när hon spelar på sitt bästa. Lugnt. Samlat. Med ett stort självförtroende. Att sport är känslor är förstås inget nytt, men att det skulle vara en drivkraft hos Linn Grant är inget som går att se på utsidan.

Du ser ju väldigt cool ut när du spelar, men det är mycket känslor där under alltså?

– Alltså, nervös är jag ju väldigt ofta. Jag kan ofta tänka; varför är jag så nervös för? Oavsett om jag spelar bra eller dåligt. Men det jag kan påverka är mitt kroppsspråk och golf är så mycket rutin. Jag tror det är det som gör att det ser så stabilt ut, men det är ju bara ett inövat beteende. Jag tror att man lätt kan få bilden av att jag som golfare är lite kall, men det är inte helt självklart hur man ska uttrycka alla känslor heller just eftersom man hela tiden är i en situation där folk tittar på en. Det kan jag bli mer och mer obekväm med. Testa vara glad, ledsen eller pirrig när det står 20 000 människor och glor på dig. Det är jättekonstigt.

Har du ett grundsjälvförtroende som är starkt?

– Det har jag nog. Men jag tycker också om att vara en person som har självförtroende. Det är en egenskap jag verkligen tycker är ball. Det är så coolt när någon kommer in i ett rum och bara tar rummet och inte ursäktar sig. Man är liksom rakt på sak, säger vad man tycker på ett schysst sätt och tar sin plats för att man har förtjänat den. När jag ser någon annan utifrån och tänker wow vilket självförtroende han eller hon har så försöker jag förstå vad den personen gör som får mig att tro det. För jag vet ju inte vad som händer på insidan. Den personen kanske har panik. För jag har panik ibland och går ändå in i ett rum som att det här är mitt rum.

Fake it til’ you make it, alltså. Men kan man ha 20 000 par ögon på sig och ändå sätta de där avgörande puttarna en junidag i Halmstad, vinna under sin första fulla säsong på LPGA och lugnt och behagligt bygga en blomlåda och drömma om hästgårdar mitt i sin majorsatsning – då har man nog redan ”gjort det”. Och det känns inte som att det är så väldigt långt bort innan hon gör det igen.

Fanny Persdotter