Hugo Elmvik Galbe

Minun holaritarina

En spontan kvällsrunda som avnöjts i sällskap av två golfvänner på hemmabanan. Hål 4 är lite av ett akilleshål där jag vanligtvis lägger mig höger om greenen och ger mig själv en tuff chip. I kvällssolen och svag motvind beslöt jag mig för att klubba upp och försöka svinga lite lugnare. Träffen kändes bra och startade rakt på flagg, på grund av att träd omger greenen så var det ingen som såg bollen landa och vi diskuterade genast om den hade blivit lite för lång. När vi vandrar över green för att titta efter bollen bakom green noterar en medspelare ett nedslagsmärke cirka 1 meter innan flagg, min medspelare tar en titt i hålet och ser bollen ligga där, livets föesta HIO är ett faktum.