Peter Hanson tar dig med innanför Mastersrepen!
Hur känns det att gå i ledarboll på Augusta? Vilket slag är det svåraste att slå? Och hur smakar egentligen Pimento cheese-mackorna? Varför undra – när man kan fråga någon som vet (nästan) allt? Här är några frågor vi ställde till tidigare svenskstjärnan Peter Hanson om hur det är att uppleva Masters innanför repen.
Vad är svårast att förstå för oss som sitter framför tv:n?
– Hur undulerat det är och vilka enorma höjdskillnader banan har. Men också hur liten yta golfbanan är byggd på. Det är tight mellan hålen och det skapar en häftig känsla. Det påminner lite om de Scandinavian Masters som gick på Barsebäck förr, när det var mycket folk. Det var precis som att det studsade ekon bland tallarna med så mycket och högljutt folk på liten yta. Det skapar enormt tryck.
Alla vet hur svårt det är att komma in och få spela en rond – skulle du kunna lösa det själv idag när du har lagt av?
– Ja, det skulle jag kunna. Jag har lite kompisar som är medlemmar. Problemet är väl att jag är beroende av deras schema i så fall, så att de kan spela när jag kan. Jag har däremot inga möjligheter att bara åka dit själv. Det är ju endast spelare som har vunnit som kan ha en chans att dra dit för att kolla till sin kavaj.
Det pratas en hel del om den enorma souvenirbutiken – vad är det märkligaste du själv har handlat något när du har varit där?
– Hehe, min fru Sanna himlar med ögonen när hon hör mig nu. Vad har jag inte köpt, är väl frågan. Jag har nog köpt det mesta faktiskt, hela vår lägenhet nere i Spanien är full med alla möjliga prylar i grön färg. Det är filtar, glasunderlägg, muggar och lite allt möjligt. Det häftigaste jag har köpt är i alla fall en limited edition av en Scotty Cameron-putter som brukar göras i några exemplar varje år. En sån lyckades jag köpa en gång.
Vad tycker du ärligt talat om den klassiska Pimento Cheese Sandwichen?
– Jag har faktiskt inte ätit någon… Det fanns aldrig i spelarloungen och det blev aldrig av att jag gick ut och köpte någon på de vanliga serveringsställena. Det är en sak jag har missat. Jag har inte ätit den klassiska mjukglassen på The Open heller. Men Sanna hävdar i alla fall att Pimento-mackorna är bra.
För oss som inte vet och aldrig kommer att få veta – hur känns det att gå ledarboll på Augusta National?
– Det är otroligt häftigt, en av de häftigaste känslorna i karriären tillsammans med att spela Ryder Cup. Att sätta sig i den sitsen att leda inför sista varvet på Augusta National när allt ska avgöras är få förunnat. Från det man kommer till klubben till starttid när man slår första driven är det adrenalin, förväntningar, spänning, nervositet, ja alltihop. Sedan släpper det när man drar iväg driven på ettan och då känns det lite mer vanligt. Att dessutom få spela i ledarbollen tillsammans med Mickelson på Augusta adderar ju en dimension till. Men han var väldigt bra att spela med och skapade god stämning och det kändes bekvämt. Han var väldigt tävlingsinriktad, men hade sitt smajl på den tiden och mycket kontakt med publiken. Det är elva år sedan nu. Oj, vad tiden går.
Vad tycker du egentligen om själva golfbanan?
– Jag älskar den. Jag gillar banor med kontraster och här är färgerna så tydliga. De mörka tallbarren bredvid det djupt gröna gräset och sedan vattnet. Sedan går perfektionisten i mig i gång på alla fina detaljer. Enkelheten i designen samtidigt som den är så komplex är en annan sak att uppskatta. Men det gäller slå långt från tee för att ha chans. 2012 var den period jag slog som längst och då hade jag en carry på runt 270 meter och det var ganska långt på den tiden. Det är en svår golfbana att spela om man inte slår långt.
Kan du beskriva hur det är att putta på de omtalade greenerna?
– Största misstaget jag gjorde när jag förberedde mig inför tävlingen var att jag la alldeles för mycket tid på att träna snabba nedförsputtar, eftersom det var roligast och de var så spektakulära. Men är man i form och spelar bra blir det många uppförsputtar istället, för håller du inspelen under hål ger du dig själv möjligheter att spela bra. Men det är klart att de snabba puttarna är roliga och annorlunda. Du kan ha en putt på 3-4 meter, men måste slå den som en lagg-putt och låta den droppa i hål bara.
Minns du vad du tänkte när du kom dit för första gången?
– Nä, gör jag inte. Men det var verkligen en pojkdröm som blev sann att köra in genom grindarna och på Magnolia Lane mot klubbhuset. En otrolig känsla.
Vilket slag var det svåraste att slå tyckte du?
– Andraslaget på ettan är tufft. Det som är annorlunda på Augusta är att ettan är så svår. På många andra banor, som Old Course på St Andrews, får man ett vänligt välkomnande och en möjlighet att komma i gång. Men här får du en riktig uppercut direkt. Det bygger lite extra nervositet att ettan är så pass tuff, speciellt när det blåser motvind. Andraslaget på 15:e är heller inte enkelt.
Foto: Göran Söderqvist