Tobias Bergman: Minnen av en 37:a på det andra hålet
Tobias om en anekdot från den klassiska juniorcupen som nu fått namnet Bogeys & Birdies Junior Cup. ”När bollen till sist la sig tillrätta i hålet hade alla, inklusive Stefan, tappat räkningen”.
Vi har lärt känna den under namn som Colgate Cup, Föreningsbanken Cup och Skandia Cup och nu fyller Sveriges viktigaste ungdomstävling i golf 50 år. Dormy har tagit över som huvudsponsor, tävlingen heter numera ”Bogeys & Birdies Junior Cup” och det känns otroligt häftigt att vi får vara med och utveckla den här kronjuvelen inom svensk golf.
I synnerhet som det är en tävling som så många av oss har häftiga minnen av.
Det var juni månad sommaren 1990 och på Härnösands Golfklubb skulle klubbkvalet i Föreningsbanken Cup äga rum. Det kan te sig som en bagatellartad händelse, så här 36 år senare, men för oss juniorer betydde den allt.
Föreningsbanken Cup var nämligen tävlingarnas tävling; en riktig Major. Det var Masters, US Open och The Open Championship på en och samma dag, fast i vår härligt kuperade parkmiljö på Vägnön utanför Härnösand, och sannolikt upplevde andra ungdomar runt om i landet det på samma sätt. I det generösa startkitet fick man en vit pikétröja med logga, ett trepack Golden Ram-bollar och en bagbricka i plast och därmed var vi alla vinnare redan innan start. För de som presterade riktigt bra väntade nya äventyr. Slutade man bland de två bästa i sin klass innebar det en biljett till Örnsköldsvik för att spela ett nervpirrande Regionskval mot golfare från andra klubbar runtomkring. De allra bästa där fick sedan vara med i den stora Riksfinalen, men det kändes aldrig riktigt inom räckhåll för någon i bekantskapskretsen.
På så sätt fungerade Föreningsbanken Cup som någon slags inofficiellt SM för oss 13- till 16-åringar.
Men tävlingens syfte var samtidigt ett annat. För här fokuserades det inte bara på eliten utan också på bredden. Det var nämligen någon slags vedertagen sanning att det var i Föreningsbanken Cup alla juniorer skulle starta sin golfresa; i klubbkvalets skyddande famn uppmuntrades alla att vara med för att skaffa sig tävlingsvana, men också för att få en rolig upplevelse med gratisbollar och kompisar. Det där sistnämnda hade jag och bästisen Daniel tagit fasta på. Borde vi inte se till att få med Stefan i startfältet den här gången? Han var visserligen ny inom golfen och hade kanske inte hunnit utvecklas så där vansinnigt mycket under sin korta tid med spelet, men vi gjorde ändå den sammantagna bedömningen att han borde klara av utmaningen. Efter moget övervägande lämnade Stefan bifall till projektet och ställde upp.
Vad vi möjligen hade glömt (eller eventuellt undanhållit) var att Stefans klass spelades med slagspel, och inte poöngbogey, vilket var en ny upplevelse för hans del. Men det gick bra – i ungefär ett hål.
För efter en inledande bogey gick det söderut kan man säga.
Härnösands tvåa var på den tiden ett pampigt par 4, med en högt belägen tee och en green sisådär 330 meter bort. Den som slog riktigt långt kunde nästan nå hela vägen, medan andra hade utmaningar med att ta sig över det lilla skogs- och stenparti som fanns innan fairway började. Efter en toppad drive från tee sällade sig Stefan till den senare kategorin och bollen lade sig till rätta mellan några stenar. Där och då var tyvärr regelkursens eftermäle avlägset för Stefan, som aldrig riktigt såg en dropp som alternativ, och således började han tappert försöka sätta sin boll i spel igen. Igen. Och igen. Den lilla farsen pågick ett tag innan han hittade tillbaka fairway, men där tillstötte nya svårigheter och när bollen till sist la sig tillrätta i hålet hade alla, inklusive Stefan, tappat räkningen.
Med hjälp av en smula fantasi antecknades siffran ”37” i scorekortet och den lilla trebollen gick vidare mot nya utmaningar.
VAD RONDRESULTATET TILL slut blev har jag glömt, men siffran landade en bit över 150 slag. Stefan lät sig dock inte nedslås, tog vår förvåning efteråt med ro och hade redan hunnit skaffa sig en behaglig distans till händelsen. Så när vi frågade hur i hela världen han kunde få 37 slag i på ett enda hål svarade han glatt: ”jag tvåputtade”.
Tobias Berman, Marknadschef Dormy.