Golf på Teneriffa – sköna äventyr vid havet

Vägen från La Tierra del Trego är så vilt krängande att vi nästan möter oss själva i de skarpa hårnålskurvorna.

I maklig takt rullar hyrbilen utför berget; något annat vore otänkbart för att ha möjlighet att parera för traktorer, cyklister eller getter som eventuellt väntar bakom nästa krök.

Kan det verkligen vara rätt väg?

GPS:en vidhåller att det är hitåt vi ska, men klockan mot starttiden tickar obarmhärtigt nedåt. Ändå kan vi inte låta bli att stanna till på ännu en liten parkeringsficka för att njuta av de oemotståndliga vyerna och låta ögonen gå på en ny upptäcktsfärd över vidderna.

Sol, berg och hav.

Frustande vågor som ilsket drar in över spektakulära lavastensformationer. Någonstans där ute en vitmålad fiskebåt, som effektivt parerar dyningarna i jakten på dagens fångst för norra Teneriffas middagsrestauranger. Vänder vi blicken åt andra hållet skiftar naturen karaktär och vi tittar istället in i Tenobergens mäktiga och respektingivande silhuett.

Det är en underskön plats, i en avlägsen del av världen.

Och numera också en plats för golf.

BUENAVISTA GOLF KALLAS för Spaniens svar på Pebble Beach och även om det smickrar så är etiketten också lite besvärande. Att jämföras med den amerikanska golfens mest ikoniska plats på Montereyhalvön i Kalifornien väcker förväntningar som är svåra att leva upp till och det finns risk att den som förväntar sig en felfri design som gjord för de stora mästerskapen blir besviken.

För Buenavista är inte Pebble Beach.

Men när vi står på den 15:e greenen, så nära havet att de friska Atlantvindarna kastar upp vattendroppar i ansiktet när vi läser puttlinjen, samtidigt som en mjuk och behaglig eftermiddagssol målar landskapet i varma toner räcker det gott så.

VID FOTEN AV TEIDE är trängseln monumental. Eftersom dagen är vacker, luften klar och sikten oändlig tycks många veckoplaner ha justerats för att klämma in det obligatoriska besöket på toppen av Spaniens högsta berg.

Men många får lämna biljettluckan vid kabinbanans dalstation besvikna.

Biljetterna är redan slutsålda för dagen och den som vill uppleva den omtalade utsikten är därmed hänvisad till att webboka en annan dag eller att plocka de 2 482 återstående meterna till toppstationen till fots, men till det sistnämnda tycks inte många känna sig kallade.

Teide är både den bildliga och närmast bokstavliga medelpunkten på Teneriffa. Med sina 3 718 meter utgör vulkanen jordens tredje högsta och toppen syns i stort sett överallt på Teneriffa men också på grannöarna. Teide ligger i Parque Nacional de las Cañadas del Teide, som med sina tre miljoner årliga besökare är Spaniens mest välbesökta nationalpark, och förutom kabinbanan till toppen finns mängder med mer eller mindre krävande eller spektakulära vandringsleder. För många Teneriffaresenärer är detta essensen i själva resan; att ta sig fram i den säregna naturen och upptäcka allt som har uppstått i lavaströmmarnas efterdyningar och hur landskapets flora och fauna har anpassats till de villkor som Teide dikterar.

Idag betecknas vulkanen som vilande, men det bedöms inte som osannolikt att den kommer att få nya utbrott. Men vi hoppas att det väntar till en annan dag.

VI LÄMNAR DET SPANSKT genuina och småskaligt charmiga. Byter sömnig landsbygd mot pulserande samhällen som snarare aldrig sover.

Playa de las Americas är helt enkelt uppbyggt på och för turister och inte ens den mest välvilligt inställda guidebok kommer att kunna kalla platsen för autentisk eller mysig.

Ändå är det förr eller senare här de flesta besökare hamnar.

Och för all del.

De vidsträckta stränderna är inte dumma och ingen annanstans på Teneriffa skiner solen mer än på den södra delen av ön där turistorterna ligger. Dessutom är utbudet av restauranger, barer och aktiviteter av förklarliga skäl svåröverträffat.

Banan har stått som värd för tävlingar både på herrarnas och damernas Europatour, vilket kanske inte säger så mycket om hur den sätts upp till vardags utan snarare visar på potentialen och nivån på spelytorna. Här fanns tidigare tre niohålsslingor, men i sviterna av pandemin och utebliven turism fick vi vinka ajöss till South Course och därmed finns endast slingorna Links och North kvar.

Om Buenavista är en unik upplevelse så kommer den som spelat golf i Spanien tidigare känna igen sig på Golf del Sur. Den levande och stundtals ordentligt kuperade terrängen skapar många varierade lägen och slag, medan palmer, kaktusar och svart lavasand står för den exotiska inramningen. Generösa fairways och stora greener bidrar till att banan är hanterbar för de flesta typer av golfare och eftersom skicket oftast är näst intill felfritt så bör banan finnas med på att spela-listan över Teneriffas golfbanor.

Efter ronden väntar sen lunch på El Cordero. Restaurangen ligger inbäddad i en bananplantage, alldeles intill Golf del Sur, och blir ännu en annorlunda upplevelse. Trots att besökarklientelet är uppenbart internationellt, så är menyn rustikt spansk och atmosfären likaså. Det känns exotiskt att sitta och äta inne i odlingen med möjligheter att gå runt och titta bland bananplantorna och maten som serveras håller god klass.

På vägen därifrån passerar vi grannbanan Amarilla Golf, ritad av Donald Steel och med spektakulärt läge, men tiden är alltför knapp så den godbiten får vi spara till en annan gång. Aftonen tillbringas utmed strandpromenaden i Playa de las Americas, där många samlas för att följa det stillsamma skådespelet när solen slukas i havet och nattens äventyr tar vid.

Om några timmar gryr det återigen över Teneriffa och nya berättelser ska skrivas på öns golfbanor. Vi längtar redan.