Det är en blå julihimmel som ligger över Larvik Golfklubb, cirka två timmar söder om Oslo. Solen värmer och vi kan konstatera att en norsk sommarkväll är precis lika härlig som en svensk.

Publiken har ivrigt tagit plats vid första tee. Snart dyker han upp. Norges bästa golfspelare genom tiderna på herrsidan.

Viktor Hovland är hemma i Norge på två veckors semester och har tänkt sig en lugn kvällsrunda med vännerna Andreas Halvorsen, Kevin André och före detta fotbollsproffset John Arne Riise. Men vad händer när man bokar in en av världens allra bästa golfspelare på en vanlig sällskapsrond, med öppet namn, och det upptäcks?

Det upptäcks.

Hundratals människor har tagit sig kors och tvärs över landet för att få se Viktor Hovland spela semestergolf. En hängiven golfare tog med sig sin son hela vägen från Bergen till Larvik utan att tveka. Signerade kepsar, bilder och jubel tar den här kvällen betydligt mer plats än själva golfspelet.

– De hade anmält mig på Golfbox (Norges motsvarighet till Min Golf) och jag tänkte inte att det skulle bli något problem. Men så hade visst någon sett mitt namn i den bollen och det spred sig. Så när jag kom dit så var det plötsligt ett par hundra människor som kom och såg på, så det var ju inte riktigt vad jag hade förväntat mig, säger Hovland och skrattar.

Kul för dina vänner ändå?

– Ja, de var lite nervösa. Men det var en riktigt fin dag.

Det etablerade vintersportslandet Norge har fått golffeber. Och det med all rätt.

Utöver Suzann Pettersens enastående karriär, med 15 segrar på LPGA-touren, två majorvinster och högsta ranking som tvåa i världen, har den norska flaggan varit sällsynt i golfeliten. Och även om den kamratliga norsksvenska striden varit ett tydligt element i många andra sporter så har det på golfbanor världen över varit uppenbart vilken nordisk nation som tagit mest plats.

Fram till 2019.

Då Viktor Hovland dök upp och gjorde sig ett namn bland både golfande och icke-golfande norrmän. Året dessförinnan hade han vunnit US Amateur och 2019 kom han på en 12:e plats i US Open.

Det dröjer bara ytterligare ett år innan det riktiga genombrottet kommer. Som 23-åring blir han första norrman någonsin att vinna på PGA-touren med sin seger i Puerto Rico Open (-20) på Grand Reserve Country Club.

Sedan dess har han flitigt fortsatt att beta av den norska första gången-listan. Han var först med en vinst på Europatouren med sin vinst i BMW International Open 2021. Första norrman med en topp 50-placering på världsrankingen. Första norrman i det europeiska Ryder Cup-laget.

Seger två och tre på PGA-touren kom när han 2020 stod som vinnare i Mayakoba Golf Classic och sedan försvarade sin titel i tävlingen 2021.

Succéåret 2021 avslutades sedan med en vinst i Tiger Woods inbjudningstävling Hero World Challenge på Bahamas. Efter vilken han kunde åka hem till Norge för att fira jul med familjen som sjua i världen. Och en miljon dollar rikare.

Vi har lyckats få en intervjutid på videosamtal med det norska stjärnskottet en eftermiddag i november. Det är sju timmars tidsskillnad mellan Oklahoma, USA, och Örebro så trots att det redan är midnattmörker utanför Dormykontorets fönster är han morgontrött.

Men på gott humör. Han har tagit det lugnt sedan sin senaste PGA-vinst.

Du har ju verkligen haft ett genombrott, upplever du själv att det har gått snabbt?

– Det är svårt, samtidigt som det känns som att jag har spelat professionell golf väldigt länge så har det gått väldigt fort också. Jag bor ju i Oklahoma precis vid det college som jag gick på och nu börjar de som var förstaårselever när jag gick mitt sista år bli färdiga med sina studier. Så det är en liten reality check.

Vad är receptet till att du tagit dig så långt?

– Jag har jobbat väldigt långsiktigt, haft kul med golf och arbetat hårt. Samtidigt som jag har varit intresserad av statistik och hela tiden letar efter saker som kan göra mig bättre. Som junior var jag aldrig speciellt imponerande och jag hade inte alls samma utveckling som många av de jag spelade mot, men jag har tagit nya steg varje år. Så länge man blir lite bättre hela tiden kan man komma ganska långt.

Ja, precis som för Bryson DeChambeau är det intresset för statistik som för varje år tar honom till nya höjder. Om än med en lite annan ingångsvinkel. För Viktor Hovland är det spelstatistiken som står i fokus.

– Det handlar egentligen om att dela upp mitt spel i olika delar. Jag vet ju vad jag måste jobba på men det är också skönt att ha siffrorna som bekräftar det jag tror. Ser man till min statistik så har jag redan blivit mycket bättre på alla delar av spelet sedan jag blev pro, men jag har fortfarande lite att jobba på runt greenerna. Jag lägger mycket tid där med att bli en stabilare och lite mer konsekvent puttare. Jag slår mycket längre nu än när jag blev pro. Så om jag kan fortsätta att bygga det vidare och slå lite längre och lite längre och lite längre men ändå behålla puttningen och stabiliteten så kan det bli bra.

Är du lika intresserad av utrustningen som av statistiken?

– Nej, faktiskt inte! Jag är en väldigt teknisk person och jag gillar att förstå varför saker händer. Men när det kommer till klubbor har jag aldrig riktigt satt mig in i det, vad olika skaft gör och grader hit och dit. Jag känner att det liksom kan vara en farlig väg att gå när man väl kommer in i det och att man kanske börjar modifiera saker lite för mycket. Så jag försöker hålla det väldigt enkelt där och jobba på andra saker i stället.

Den ”väldigt enkla” utrustningen är signerad Ping, grundat av norrmannen Karsten Solheim. Där de norska rötterna gör samarbetet extra värdefullt för Viktor Hovland som bott i USA hela sin karriär. Han har förstås familj och vänner hemma i Norge, ser på norska nyheter och en och annan norsk serie emellanåt, men utöver det är det inte mycket norskt i vardagen.

– När jag bor här i USA så är det väldigt lätt att... eller jag ska inte säga glömma var du kommer ifrån... men USA är ju väldigt annorlunda från Norge och Sverige. Då är det häftigt att få gå med J.Lindeberg-kläder från Sverige och Pingklubbor som man kan säga är från Norge. Att jag har saker som lite håller mig tillbaka till där jag kommer ifrån, det gör det lite mer unikt.

Viktor Hovland är född 18 september 1997 i Oslo. Men trots att Norge starkt etablerat sig som helhjärtat vintersportland var det aldrig någon fråga om att han skulle gå den vägen. Han höll på med flera idrotter som barn, men ingen av dem inkluderade vare sig toppluva eller pjäxor. Det var i stället taekwondo, fotboll och golf.

– Jag växte upp på Grønmo Golfklubb som ligger 10 minuter från där jag bodde som liten. Det var en väldigt bra miljö med många juniorer i min ålder som tyckte om att spela golf och när jag såg att jag för varje år fick framsteg så blev det roligt att fortsätta. Jag har bara alltid haft väldigt roligt med golf.

Inspirationen hämtade han tidigt från Tiger Woods och Sergio Garcia.

– Jag har alltid sett upp till Tiger. Jag såg timvis med videos på höjdpunkter, viktiga puttar han sänkt och snygga recovery-slag från skogen. I Europa har det varit Sergio Garcia. Både Tiger och Garcia har spelat en stor roll för min utveckling.

Ett knappt decennium efter att otaliga gånger ha sett klippet från Arnold Palmer Invitational på Bay Hill 2013 – när Garcia på hål 10 klättrar högt upp i ett träd för att slå sitt andra slag både baklänges och med en hand – var det dags för Hovland att kliva ut på Whistling Straits, Haven i Wisconsin, USA, i en precis likadan Europateam-tröja som självaste Garcia.

Hoppet om att ta en plats i det europeiska Ryder Cup-laget fanns tidigt. Men eftersom tävlingen egentligen skulle spelats 2020 och inte 2021 fanns det inte så mycket tid till att faktiskt kvalificera sig för det. Att Covid-19 ställde världen på ända är ju verkligen ingenting att hurra över, men det gav ändå Hovland ett extra år till att förbereda sig.

Hur var det att vara en del av det laget?

– För mig så var det helt otroligt. Hela det europeiska laget var människor som jag under de senaste sju åren sett upp till och som jag sett spela i väldigt lång tid. Lee Westwood, Sergio Garcia, Ian Poulter, Rory McIlroy och Jon Rahm, liksom legender från europeisk golf. Att dessutom ha (Pádraig) Harrington, Robert Karlsson, Henrik Stenson och G-mac (Graeme McDowell) där. Att vara i samma lag som dem var en stor ära. Även om vi inte riktigt fick ut det bästa av oss den veckan så är det en upplevelse för livet som jag aldrig kommer glömma.

När Viktor Hovland deltog i podcasten Better than I found it sa programledaren Mike McGraw, att ”entusiasm är som en femtonde klubba i bagen”. Och det är sällan man ser Hovland utan ett leende på läpparna.

Trots att han står bland riktiga giganter i toppen tycks entusiasten Hovland vara extra populär hos både publik och media. Det dök plötsligt upp en ung och genuin norrman som gillar poker och metal-musik, ler framför kameran och pratar öppet om nervositet.

Kanske lyckas kamerorna fånga honom vid rätt tillfällen. Men mest troligen har han faktiskt så kul med golf som han säger att han har.

Även om 24-åringen inte är så väldigt förtjust i att sätta upp resultatmål är det rätt tydligt att en vinst i en major står högst upp på önskelistan. Nu när han spelat bra i många tävlingar och vunnit på både Europatouren och PGA-touren är en major ett naturligt nästa steg. Inte minst för att räta upp statistiken (på herrsidan).

– Det hade varit helt otroligt att vinna en major. Sverige har ju en genom Henrik Stenson så det vore fint att jämna ut det litegrann så att Norge får en på kartan också. Det är ju de turneringarna som betyder mest så förhoppningsvis klarar jag av att spela närmare mitt bästa och få ut det i de stora tävlingarna framöver.

Känner du av den lilla landskampen mellan Sverige och Norge?

– Nja, kanske litegrann. I alla fall när jag var yngre och såg mycket på skidåkning. Men det var ju kanske inte den bästa kampen eftersom vi är ganska bra på det, men ni är bättre på fotboll, hockey och de större idrotterna. I golf genom åren så har ju ni varit bättre men visst är det lite krig, säger han och ler.

Men nu har du kommit och tagit över?

– Jo, det går ju lite åt det hållet. Men ni har fortfarande många fler än oss så vi har lite att jobba på.

Som ett resultat av Hovlands enorma genomslag lär siffran för hur många barn i Norge som tar på sig en vit handske och keps i stället för pjäxor och toppluva rimligtvis höjas någon grad.

Just nu när Norge har en så starkt lysande stjärna i toppen hade det ju varit ett utmärkt tillfälle att bygga ordentligt på norsk golf på hemmaplan. Men eftersom Norges idrottsförbund och Europatouren inte kommit överens om dopingregler (där Norges idrottsförbund säger att en spelare alltid måste vara tillgänglig för dopingtester och Europatouren inte håller med) kan tyvärr inte tävlingar på Europatournivå spelas på norsk mark i dagsläget. Något som förmodligen hade varit ett ganska effektivt och uppskattat första steg mot att utveckla intresset för norsk golf.

Vad betyder det för Norge att inte kunna arrangera Europatourtävlingar?

– Det är ju lite surt, och tråkigt för norsk golf. Det hade varit jättebra med möjligheten för andra proffs eller människor som inte kan så mycket om golf att kunna åka till en tävling och få se toppgolf med egna ögon, i stället för att bara se det på TV. Jag spelar ju mest i USA så för mig personligen spelar det inte jättestor roll, men jag hade väldigt gärna spelat en Europatourtävling på exempelvis Miklagard Golf som är min hemmaklubb i Norge, om vi hade fått till det. Förhoppningsvis kan vi hitta en lösning på det för framtiden.

Vilken major är viktigast för dig?

– Jag spelade ju min första major på Masters och det var en helt otrolig upplevelse. Jag har sett på Masters sedan jag var väldigt liten och att vara där och spela själv för tusentals människor var fantastiskt, så jag måste säga att Masters är nummer ett. Men samtidigt har jag aldrig varit på St. Andrews så det hade varit riktigt häftigt att spela en British Open också, säger han, tar en liten paus och fortsätter:

– Eller ja, alla majors, det hade varit helt otroligt att vinna en av dem, jag klagar inte.

Så medan Frida Karlsson och Therese Johaug fortsätter jaga varandra i skidspåret jagar Viktor Hovland majors. Och ger vi oss på att gissa dröjer det nog inte så väldigt lång tid innan han vinner en sådan också. Två? Kanske tre?

Det ser vi fram emot.

Nästan lika mycket som vi ser fram emot när nästa svensk vinner sin.

DRIVER:

Ping G425 LST, 8,4°

FAIRWAYWOODS:

TaylorMade SIM 15° och Ping G425 Max 20.5°

JÄRN:

Ping i210 (4-PW)

WEDGAR:

Ping Glide Forged Pro 50° och 56° och Titleist Vokey SM8 60°

PUTTER:

Ping PLD DS 72 Prototype